Senare fick den namnet Clarus och blev närmast en intern maskot hos Apples utvecklare. Dess karakteristiska ljud blev naturligtvis inte heller ett vanligt “voff” eller “muu”, utan istället: Moof!
Figuren användes bland annat i de gamla Macintosh-systemens skrivarmeny för att illustrera pappersriktning och spegelvändning. I en artikel från Apples eget utvecklarmagasin develop beskrev Mark Harlan rentav Clarus som ett exempel på särskilt lyckad gränssnittsdesign, eftersom den med en enda bild kunde visa funktioner som annars var svåra att förklara.
Apple har återupplivat Clarus flera gånger
Clarus försvann i stort sett när det klassiska Mac OS ersattes av Mac OS X, men Apple har genom åren plockat fram figuren igen. Den återkom bland annat i skrivarinställningarna med macOS Ventura, och Apple har tidigare gömt små Clarus-referenser i iPhone-mjukvaran. Skriver man till exempel “Clarus” eller “Moof” i vissa äldre iOS-versioner har tangentbordet föreslagit en hund- och ko-emoji.
Med iOS 27 är hyllningen dock mycket tydligare.
Och Apple har inte begränsat skämtet till iPhone. Samma dolda Clarus-bild finns också i inställningarna för Liquid Glass i macOS 27 Golden Gate. Det ändrar naturligtvis ingenting i hur en iPhone fungerar. Men mitt i ett operativsystem fyllt med nya funktioner och designändringar är det en mycket liten påminnelse om att Apple fortfarande kan hitta plats för den sortens nördiga detaljer som var en viktig del av Macintosh-kulturen under bolagets tidiga år.
Artikeln fortsätter efter annonsen