Elbilen vinner klimaräkneexemplet, men EU:s nollgram fuskar

Sverige drar åt rätt håll

Det avgörande är bland annat var batteriet tillverkas, hur långt bilen körs – och framför allt vilken el den laddas med. Här står svenska elbilister mycket starkt. TUM:s genomgång anger klimatintensiteten i den svenska elproduktionen till omkring 6 gram CO₂-ekvivalenter per kWh, jämfört med EU-genomsnittet på 183 gram. Forskningsunderlaget pekar samtidigt på cirka 600 gram som den nivå där elbilens klimatfördel kan försvinna. 

De 41 procenten bör därför inte ses som ett facit för en elbil i Sverige. Med den mycket utsläppssnåla svenska elproduktionen blir klimatkalkylen i regel betydligt mer fördelaktig för elbilen – men studien redovisar ingen separat procentsiffra för Sverige. EU tittar fortfarande bara på avgaserna

Forskarna riktar särskilt kritik mot EU:s sätt att reglera bilindustrin på. I EU:s flottregler räknas bilens direkta CO₂-utsläpp. Därför räknas en batterielektrisk bil som 0 gram CO₂ per kilometer, medan utsläpp från exempelvis batteriproduktion, stål och elen till laddning inte ingår i tillverkarnas officiella CO₂-redovisning. EU har visserligen öppnat för rapportering av fulla livscykelutsläpp från juni 2026, men ordningen är frivillig.

TUM formulerar det provokativt som att EU betraktar elbilar som ”100 procent klimatneutrala”. Det är väl lovligt skarpt uttryckt. EU:s nollgram är ett reglerande avgastal, inte ett påstående om att produktionen av en elbil är utsläppsfri.

Artikeln fortsätter efter annonsen

Men forskarnas grundläggande kritik är svårare att avfärda: Det nuvarande systemet kan varken se en smutsig batterifabrik eller belöna en tillverkare som använder grönare stål, renare batteriproduktion och bättre återvinning. 

Elbilen vinner – bara inte med nollgram

Undersökningen är samtidigt värd att läsa med en viktig fotnot. Det är inte en ny livscykelanalys av konkreta bilar, utan en sammanställning av befintlig forskning, där förutsättningarna varierar betydligt. Forskarna framhäver själva skillnader i bland annat livslängd, körbehov, elproduktion och batteritillverkning. 

Därför är 41 procent inte heller ett magiskt tal.

Den robusta slutsatsen är snarare att elbilen vinner klimaträkneexemplet i de allra flesta realistiska fall – medan EU:s bekväma nollgram berättar alldeles för lite om vilken elbil som faktiskt är den grönaste.